Maito ja Me

Valiolaisen maitotilayrittäjän ammattilaissivusto

Vad nytt om den kolneutrala mjölkkedjan

 

När jag skriver detta skakas hela världen av den pandemi som coronaviruset orsakat. I Finland lever vi redan i undantagsförhållanden och sjukdomens värsta kulmen är ännu framför oss. För att trygga vår hälsa håller nu på med att stänga till samhället. Samtidigt publiceras nyheten, att Valio för sjunde året i följd valts till Finlands besta varumärke när det gäller ansvarsfrågor. Jag anser att den nyheten bör få oss att lystra. I synnerhet med beaktande av den mediarumba som mjölkbranschen hamnat in i på grund av klimatfrågan. Inhemsk ansvarsfullt och hållbart producerad mat har sen också en bred uppskattning och efterfrågan, vilket kommer fram i kristider.

Också vårt program Kolneutral mjölk 2035 siktar på en ansvarsfull och hållbar produktion. Man har många gånger frågat mig var den kolneutrala mjölkproduktionen kommer att kosta, och vem som betalar den. Det kan jag inte svara på fullständigt och uttömmande, men jag ska belysa frågan med några exempel. Som exempel använder jag kolodlingen, djuraveln och minskningen av metanproduktionen med hjälp av utfodring.

Vid kolodling produceras av vallen förutom en skörd som används som djurfoder också organisk substans som inlagras i marken. En vallåker är förutom foder också en kolsänka. I kolodling använder vi mångsidiga fröblandningar, vi förlänger vallens omloppstid, minskar bearbetningen och framför allt höstplöjningen, vi använder stallgödsel och lämnar längre stubb vid skörden. Detta är metoder som inte ger gårdarna några extra kostnader. Visst kan skörd med längre stubb sänka skörden, men försnabbar å andra sidan vallens återväxt. Skördenivån kan på längre sikt rentav stiga och mjölkråvarans klimatavtryck minskar med ca 20-30 procent, möjligen också mera.

Vid koaveln ligger tyngdpunkten för närvarande på att förbättra utnyttjandet av fodret. Delvis har man redan verktyg både för att bestämma det totala avelsvärdet och för att välja tjurar och kor på gårdsnivå. En god början är till exempel ibruktagandet av det fodersparindex som FABA lanserat. Verktyget behöver ändå utvecklas ytterligare, och nyttopotentialen är avsevärd. Man har räknat ut, att det på 15 års sikt skulle gå att uppnå en meravkastning på över 1000 EKM per ko och år, utan att foderintaget skulle öka överhuvudtaget. Det motsvarar en förbättring av foderutnyttjandet på ca 10 procent och en lika stor minskning av foderkostnaden per liter mjölk. Samtidigt minskar utsläppen per liter mjölk både på åkern och i ladugården.

Att minska mängden metan som bildas vid kornas matsmältning på ett lönsamt sätt är däremot svårare att göra. Det finns nog teknik för detta, och mera teknik utvecklas Med den bästa teknik man just nu känner till kan man minska metanproduktionen med ca 30 procent utan att mjölkproduktionen sjunker. Detta minskar mjölkens klimatavtryck med ca 15 procent. Teknologin är ändå en kostnad som en mindre foderproduktion per liter mjölk inte kompenserar. Här måste alltså ersättningen komma någon annanstans ifrån än från primärproduktionen.

När vi eftersträvar en klimatsnål produktion kan vi inte enbart stirra på de utsläppsminskningar man uppnår. Produktivitets- och kostnadsaspekterna måste alltid vara med när man utvecklar nya metoder. Det är lägre tröskel att ta i bruk metoder som förbättrar produktiviteten och minskar kostnaderna.