Maito ja Me

Valiolaisen maitotilayrittäjän ammattilaissivusto

Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken

Just nu förbereds en reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP. På gårdsnivå känns det frustrerande, eftersom den senaste reformen genomfördes alldeles nyligen. Det är inte lätt att genomföra förändringar i ett skepp av EU:s storlek, och förberedelserna räcker flera år. Därför rullar förändringsprocessen i praktiken på oavbrutet.

En specialfråga för mjölksektorn handlar om att bygga upp ett fungerande skyddsnät.

För tillfället fungerar inköpet av fettfritt mjölkpulver till de offentliga lagren som mjölksektorns viktigaste skyddsnät. Det är inget hävt skyddsnät. I fjol hamnade över en femtedel av det fettfria mjölkpulver som producerades i EU i interventionslagren. Mängden är större än någonsin efter år 1991, och den kommer att öka under våren. Det här problemet borde lösas innan CAP-besluten fattas.

Valio lever och andas genom sina marknadsintäkter. EU:s gemensamma jordbrukspolitik påverkar verksamhetsmiljön. I samband med en reform av den här storleken är det bra att ta en titt i backspegeln.

EU och USA var länge ute efter att få en större bitar av världsmarknaden. Strategierna var rätt olika. USA har ökat sin mjölkproduktion genom en långsam spurt dvs. med en årstillväxt på knappt två procent. EU tog för sin del ut sig genom att avskaffa kvoterna och tillåta en okontrollerad produktionstillväxt.

I samband med att kvoterna slopades höll man på olika håll i Europa festtal, där man framhöll hur fint det var när utbudet från EU:s mjölksektor inte längre skulle vara föremål för offentliga åtgärder. Visst gick det så i början, men bara ett drygt år efter att kvoterna avskaffats hade situationen krisat till sig så illa att man i EU började köpa ut produktion genom ett frivilligt nedskärningsprogram.

I diskussionen om CAP-reformen lyfts riskhanteringen ofta upp.

Hittills har diskussionsöppningarna mest handlat om olika avbrottsförsäkringar och andra metoder för att utjämna variationerna mellan goda och dåliga år.

Litet tillspetsat kan man fråga, om tjänstemaskineriet har förmåga att känna och förutse marknadsrörelserna så noga, att det skulle betalas mindre stöd under goda och mera stöd under dåliga år?

Det finns aktörer som har nytta av att marknaden fluktuerar kraftigt. Ur Valios och de Valio-anknutna mjölkgårdsföretagarna synvinkel är det av primär betydelse, att inte mjölkmarknadskastrullen kokar över. Stödsystemen ska jämna ut de merkostnader som produktionsförhållandena orsakar. Det är inte vettigt att jämna ut variationerna mellan åren med hjälp av stödsystem, om produktionen inte är lönsam i en normalsituation.

EU:s jordbruksministrar har fört de första officiella diskussionerna om CAP-reformen. För Finlans del känns det lugnande, att inga särskilda hot veterligen tagits upp i diskussionerna. Trots Brexit och många andra hot finns det ännu goda möjligheter för att reformen lyckas.

Genom att tänka på riskhanteringen i ett litet större perspektiv kan vi också komma åt det största problemet, dvs. mjölkkriserna.

Vad är det då som hindrar EU:s mjölkmarknad att driva in i en situation, där producentpriserna dyker till en outhärdligt låg nivå? Lösningen kanske kan bli något mitt emellan frivilliga produktionsminskningsprogram och kvoter.