Maito ja Me

Valiolaisen maitotilayrittäjän ammattilaissivusto

Handelsavtal till hjälp för exporten, tack!

Valio exporterar mjölkprodukter till 50 länder. Ett trettiotal av dem är länder som är utanför EU, och där vår handel regleras antingen av världshandelsorganisationen WTO eller med bilaterala avtal med EU.


Eftersom inga framsteg i de multilaterala WTO-förhandlingarna har gjorts på ett par årtionden, har länder på olika håll i världen i stället förhandlat fram bilaterala eller regionala avtal. Två länder som särskilt gått framåt med att släppa lantbrukshandeln fri är Nya Zeeland och Australien. En förutsättning för export är att ett land är konkurrenskraftigt i förhållande till andra exportländer, och därför är de avtal som EU förhandlat fram av största betydelse.


I början av februari trädde ett frihandelsavtal mellan EU och Japan i kraft. Avtalet är viktigt med tanke på exporten av mjölkprodukter, eftersom Japan redan nu är det näst viktigaste exportlandet för ost från EU. Trots att tullen på lagrade ostar avskaffas först om 15 år, är beslutet ägnat att öka ostexporten. Tyvärr kommer importkvoterna för smör, mjölkpulver och laktosfritt mjölkpulver, för vilka tullen sänks, inte att utökas nämnvärt vilket hindrar en utveckling av marknaden.

CPTPP eller Stillahavsavtalet är ett viktigt regionalt avtal. Ur Nya Zeelands och Australiens perspektiv omfattar det många intressanta marknader, såsom Vietnam, Japan, Malaysia, Singapore, Canada och Mexiko. Exporten av mjölkprodukter från Oceanien till dessa länder underlättas genom tullnedsättningar och växande importkvoter.

Det gäller alltså för EU att skynda på. Just nu väntar vi på den slutliga ratifieringen av två viktiga handelsavtal. EU:s exportörer skulle verkligen behöva tillträde både till Vietnam, som är en växande mjölkmarknad och till Singapore, som är ett brohuvud för exporten till Asien. Man har också nått samförstånd med Mexiko om att uppdatera det gällande avtalet. Nu borde avtalets slutliga ratifieringsprocess snabbt inledas.

Andra punkter på önskelistan är få en vettig relation med Storbritannien, eftersom de övriga EU-länderna exporterar betydligt mer mjölkprodukter till Storbritannien än vad de importerar därifrån. Trubbel med exporten kan medföra allvarliga störningar på EU:s mjölkmarknad. Det verkar troligt att en lösning kan nås, eftersom konsumenterna i öriket varken accepterar allvarliga produktbrister eller stora prishöjningar.

Det har väckt bestörtning inom jordbrukssektorn att EU förhandlar om frihandelsavtal med Nya Zeeland och Australien. Hellre borde EU förhandla om lägre tullar med Kina, även om vi kanske inte ännu är redo för ett frihandelsavtal, och skynda på bland annat förhandlingarna med Indonesien.

Kina är trots sin inbromsade ekonomiska tillväxt en växande marknad, och EU har en sämre ställning än exempelvis Nya Zeeland och Australien, som ligger närmare Kinas marknad och som har frihandelsavtal med Kina och härigenom lägre tullar.


Mercosur-förhandlingarna har verkligen dragit ut på tiden. Argentina, Brasilien, Uruguay och Paraguay är kanske inte de högst prioriterade länderna för de finländska livsmedelsexportörerna.

Frihandelsavtal innebär inte enbart sänkta tullar, också avskaffande av andra handelshinder såsom SPS-krav, dvs. veterinära och fyrosanitära handelshinder, borde överenskommas på EU-nivå. Godkännandet av Valios anläggningar för tillverkning av modersmjölksersättningar för export till Kina är ett exempel på hur många år ett företag och ett medlemsland måste arbeta för att få exporttillstånd.