Maito ja Me

Valiolaisen maitotilayrittäjän ammattilaissivusto

EU:s gemensamma jordbrukspolitik

Reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, framskrider. Ibland har det onekligen sett ut som om processen helt stannat av på grund av den oändliga diskussionen om alla de faktorer som inverkar på reformen. Nu har processen åter tagit fart, och en del av nästa år kommer att bli arbetsfyllt - och helt avgörande för utfallet.

Kommissionens mål är att det nya CAP-avtalet ska tas i bruk 1.1.2021. I början av juni offentliggjordes kommissionens lagstiftningsförslag. Innan det nya CAP-avtalet träder i kraft, kommer kommissionen, parlamentet och rådet att föra en hård kamp om innehållet. Många saker kommer ännu att förändras till följd av trepartsförhandlingarna.


Enligt kommissionens förslag ska medlemsstaterna lämna in sina strategiska planer åt kommissionen för godkännande före 1.1.2020. I praktiken är det fråga om planer som utarbetats av respektive medlemsland, och som innehåller målsättningar och åtgärder gällande de direkta stöden och landsbygdsprogrammet. Som jämförelse kan nämnas, att Finlands landsbygdsutvecklingsprogram för åren 2014-2021 innehåller 877 sidor.

Tidtabellen är ytterst ambitiös och det finns skäl att tvivla på att den håller. Förberedelserna ska ändå göras enligt denna tidtabell. Om tidtabellen inte håller kommer det att behövas övergångsbestämmelser, dvs. vi kommer i praktiken att fortsätta med det nuvarande systemet, men vi tar av pengarna för den nya perioden.


Den stora bilden är att kommissionen föreslår att vi övergår till en mer resultatbaserad jordbrukspolitik. Kommissionen har för avsikt att ge medlemsländerna större frihet att genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken.

Medlemsstaterna får alltså föreslå egna versioner av de gemensamma målen, mål som är skräddarsydda enligt de egna behoven och förhållandena. Dessutom får medlemsstaterna föreslå vilka medel de vill använda för att uppnå målen. Någon kan fråga, hur kommissionen tänker få alla de 27 medlemsländerna att gå i samma riktning? Knepet är gammalt: man begränsar målsättningarna och iakttar en strikt disciplin och ordning i förverkligandet.


Det att klimatet nu betonas så starkt i kommissionens CAP-förslag är en stor förändring. Med kolinlagring via vall kunde det vara möjligt att uppfylla klimatmålen och visa vägen för nya metoder. Vi hoppas att man i Finland är vis nog att planera genomförbara och förnuftiga åtgärder för kolbindning som kan inlemmas i den strategiska planen.

Kommissionens budgetförslag för nästa period är strikt, dvs. det fattas pengar, och det mycket. Det kan räcka till nästa vår eller längre innan politisk enighet uppnås om finansieringen för åren 2021-2027.

I kommissionens lagstiftningsförslag ingår möjligheten att påverka definitionen av vad en jordbrukare de facto är. Åtminstone teoretiskt skulle det ge möjlighet att begränsa antalet stödtagare och få pengarna att räcka bättre.

Kommissionen föreslår inga större förändringar av den gemensamma marknadsordningen. Interventionssystemet kommer att finnas kvar. Det är en klar besvikelse, eftersom mjölksektorn efter att kvotsystemet slopats skulle behöva ett bättre skyddsnät än försäljning av mjölkpulver till offentliga lager.

Det produktionsbundna stödet är av central betydelse för Finlands mjölkproduktion.

Kommissionens förslag gör det möjligt att bevara den produktionsbundna andelen av stödet på samma nivå av den sammanlagda potten för direktstöd som nu. Beträffande mjölkkobidraget för AB-området är detta en bra utgångspunkt för fortsatt beredning.